Lärt hur dystra dagar kommer och går
Alla oceaner har varit mig en vän
Och storm på vilda vattnen jag aldrig varit rädd
Men nu kallar mig den jord
Där i norr den sköna jord
Och det tär min kropp och skäl att jag ej är där
Och för mitt inre öga
ser jag skogens stammar höga
Vid den plats som för mig kan kallas hem
Brevet från min son kom likt vinden norrifrån
En dröm att följa pappa, att gå i faders fotspår
Så drar jag sakta handen genom mitt gråa hår
Och från fårad kind i stillhet jag stryker bort en tår
Men nu kallar mig den jord
Där i norr den sköna jord
Och det tär min kropp och skäl att jag ej är där
Och för mitt inre öga
ser jag skogens stammar höga
Vid den plats som för mig kan kallas hem
Ung och stursk i sinnet. Inga drömmar sköts i sank
Jag matas har med minnen, fast utsvulten och pank
Man när vildheten i hjärtat, med ålder viker bort
Och tankar om ett äventyr, är att minnas år som gått"
"Tankar föds ur ett virrvarr av intryck, men vad föder intryck?
Det måste finnas nånting som förklara det meningslösa med just
meningslöshet, det måste...det kan ju inte bara vara tomt
intrycken kommer ju från uttrycken som vi ger till andra
och ofta oss själva, hur kan det då finns nåt som inte är?
Tankar finns med vi ser dom inte, vi förstår dom inte heller,
är inte detta allt som människan säger att det finns inte.
är det så att tankar finns inte? Eller är det så att vi inte
förstår tomheten av allt....att tankar inte finns,
utan att det är vi som tankar?"
Ett sätt att kolla att människor inte har något som helst
normalt beteende..sätt er på nätet en stund...
Det finns inte en logisk förklaring till varför
människor kopplar bort beteende och tankar....
det är ju ett vanligt samtal som pågår mellan
2 eller fler personer..eller varför inte prata med sig själv,
inte för att du kommer få mer vettiga svar, men
i sämsta fall kan du alltid hitta nåt på nätet som
du inte har den minsta användning av, varken i livet eller
på nätet. Löjligt värre är det dock att den enda sanna glädjen
är den att man finner sig själv i stort sett perfekt,
kom fram till det ikväll, jag har aldrig hittat den sanna glädjen
o antagligen kommer jag aldrig hitta den heller....
tror faktist att jag har hittat den en gång.....saknar den känslan
av att bara vara i närheten av den, det ger lixom ett nytt sorts
ljus i livet..ungefär som när du ser en film..när färgerna
är perfekta...musik....fan...skumt men sant..
Får bli ett citat nu...nog de enda sanna meningen
...."For fuck sake, change..."......
Den är go den..sant ju..finns ingen anledning att förneka..
Har ni nåt ni vill ha in här så skriv ett brev eller 7 till
